Jag var så less på allt igår..och bara grät, jocke försökte att trösta mig men jag var inte så snäll först men till slut så omfamna han mig..

Jag känner att jag alltid kommer sist!...jag försöker så gott de går komma hem så mycke som möjligt finnas och uppskattar er alla...men de känns som om jag inte får riktigt tilbaka...folk väljer ta mig sist..
Å folk dom kan som behandla mig som dom vill.. putta bort mig..och sen bryr vissa sig inte över huvudtaget!
Folk slänger så mycke skit..sparkar på en när man ligger ner och det gör så ont!
och det blir bara mer och mer skit!

Men jag kankse är värd de??

Varför är de vits att jag änns finns till!

Jag vill så gärna inte finnas mer..men jag är för feg för att göra nå..å det kankse är bra..för jag skulle kankse ångra det sen..jag vill inte ge upp man måste kämpa..men de känns som om det aldrig kommer att vända!


Men eftersom ingen värkar bry sig..så vad spelar det för roll om jag skulle försvinna!
Ingen kommer sakna mig ändå!

varför ska man finnas när man inte behövs?!