Panikångest !
När jag gick i 5:te klass och var hos min mamma när hon bodde på mjölkudden så började allt..hade legat och sett en film som handla om nå gisslan drama gick sen och la mig..vakna av att jag hade mycke svårt att andas jag tjipade efter luft och ropa på mamma och sa som de var..jag klev upp och hon sa att jag skulle ta djupa andetag..jag var jätte rädd hade aldrig uppleft något sådant nån gång..så försökte lugna ner mig och efter ett tag fråga om de var bättre man de var de inte, jag hade väldigt tungt och andas så mamma ringde en taxi och vi for in till stan till akuten då den fanns..vi fick komma in och en sköterksa kolla mitt hjärta, mina lungor och provade min in och ut anding...dom hitta inge fel..hon fråga om jag var orolig över nånting och de var jag inte..och hon sa hade jag hade nått som hette panikångest..fatta inte riktigt då var de var..
Sen kom dom där attackerna lite då och då men i högstadiet var de värst..dom var ofta och mycke jobbiga..jag vakna mitt i natten av ha svårt att andas och satte mig alltid i vardagsrummet tände lampan satte mig i soffan kura ihop benen och satt där och gunga fram och tillbaka och skaka som en gris..jag hade så svårt att andas...
Sen så unde gymnasiet har de knappt varit de som försvann...men de nu på senaste år som de kommit tillbaka mer...de är fruktansvärt jobbigt..och läkare har tagit blodprov och jag är frisk inge fel på mig..dom säger bara att till mig hela tiden om jag är orolig..visst är jag de ibland men de är inte då de dyker upp attackerna..jag vet inte vad som kan ha orska de..men jag vet att när jag får dom är jag så livrädd för att dö..jag får panik!jag tänker bara nu kommer jag dö snart kommer mitt hjärta stanna...jag är så fruktansvärt rädd för att dö!..tänk att sluta andas..de får mig bara i panik!..att bara ta sitt sista andetag..sen när man dör så ligger man å ruttnar eller bränns..att aldrig mer finnas..de gör mig så rädd ,hade jag fått vet hur de är att dö hade jag inte varit rädd får då vet man hur de är å ta sista andetaget...fast man vet ju aldrig vad som händer efter döden..å jag vet att jag ska den väg vandra..men de är ändå så läskigt..jag försöker inte tänka på de så mycke annars får jag panik...
Men jag vet att jag har inte ett hjärta och lita på..för att ett hjärta ska inte hoppa så mycke som de gör ibland och ha gjort..jag vet att min mitt hjärta kommer sluta fungera nån gång..men hoppas bara inte på ett bra tag!
Sen kom dom där attackerna lite då och då men i högstadiet var de värst..dom var ofta och mycke jobbiga..jag vakna mitt i natten av ha svårt att andas och satte mig alltid i vardagsrummet tände lampan satte mig i soffan kura ihop benen och satt där och gunga fram och tillbaka och skaka som en gris..jag hade så svårt att andas...
Sen så unde gymnasiet har de knappt varit de som försvann...men de nu på senaste år som de kommit tillbaka mer...de är fruktansvärt jobbigt..och läkare har tagit blodprov och jag är frisk inge fel på mig..dom säger bara att till mig hela tiden om jag är orolig..visst är jag de ibland men de är inte då de dyker upp attackerna..jag vet inte vad som kan ha orska de..men jag vet att när jag får dom är jag så livrädd för att dö..jag får panik!jag tänker bara nu kommer jag dö snart kommer mitt hjärta stanna...jag är så fruktansvärt rädd för att dö!..tänk att sluta andas..de får mig bara i panik!..att bara ta sitt sista andetag..sen när man dör så ligger man å ruttnar eller bränns..att aldrig mer finnas..de gör mig så rädd ,hade jag fått vet hur de är att dö hade jag inte varit rädd får då vet man hur de är å ta sista andetaget...fast man vet ju aldrig vad som händer efter döden..å jag vet att jag ska den väg vandra..men de är ändå så läskigt..jag försöker inte tänka på de så mycke annars får jag panik...
Men jag vet att jag har inte ett hjärta och lita på..för att ett hjärta ska inte hoppa så mycke som de gör ibland och ha gjort..jag vet att min mitt hjärta kommer sluta fungera nån gång..men hoppas bara inte på ett bra tag!
Kommentarer
Trackback
