De är något folk aldrig prata om..även om de är så vanligt och de är så många som försöker varje år..de är mest kvinnor men även om de inte är så många män så dör dom fler än kvinnorna för männen gör mer drastiska saker..
Igår så prata dom om de på tv4 och de var intressant och höra vad dom sa..var även en tjej med som hade försökt ta självmord och en psykolog...och de dom sa fick mig och känna igen mig så mycke hur jag kännt och känner mig ibland..
hon sa att folk som försöker ta självmord vill inte dö igentligen men dom ser de bara som en sista utväg..de tror jag stäm..och man har som två skal..att utåt till allmänheten är man glad men när man är själv så gråter man bara..
Och så där har jag kännt mig och kan känna ibland..många vet nog inte att jag har blivit mobbad inte änns mina föräldrar..å när jag säger mobbning så menar jag inte som å trycka ner mig i en toalett eller att jag hade ingen som ville vara med mig..eller jo ord fick man höra dom kalla mig "kossan" från ettan till nian...å de gjorde ont när dom kalla en sånt..men för de mesta brydde jag mig inte..men jag var ny å dom ville väl ha å nån att hacka på..men dom blev väl van så dom fortsatte..jag fatta aldrig varför dom kalla mig kossan, jag var inte tjock eller nå..de var många som inte förstod varför men dom kalla mig ändå för de för alla andra gjorde de..men jag spöa en kille sen för jag vart less!..men nå hade jag kompisar..jag vet inte hur jag ska förklara vad de var för mobbning..men de förvärrades i högstadie jag mådde riktigt dåligt!..dom kunde verkligen kränka mig..jag var inte de smarta och låg efter jag förstod inte..de tog tid men jag klarar de..men dom sucka dom sa att man var korkad..å jag var så arg på alla på den tiden..man kunde nästan tro att jag hade damp eller nå slog ner saker för att folk inte vill sluta vara taskig..men droppen var när vi hade varit på en sorts camping och filma och skulle klippa ihop filmen några stycken..jag gick i väg en stund så sen såg jag filmen å såg sen att mitt namn inte var med jag bara gick iväg och grät dom stoppa tillbaka mitt namn men jag vill inte ha med dom att göra med sen..
men de som absolut inte nästan nån vet förutom Jocke..är att jag har "försökt" ta självmord i högstadie..jag tog kökskniven och gick till mitt rum och skulle helt enkelt skära mig..men hörde bilen komma, de var pappa som kom hem jag kuta med kniven la tillbaka den torka mina tårar...jag hade tänkt å villa göra de igen men jag våga aldrig..De är jag glad över idag..för annars hade jag inte varit vi livet!..
ibland kan jag få sånna tankar att man bara vill springa å hoppa från bron eller vad som helst men gör ju inte de..jag själv tycker de är fekt att ta självmord å jag är den som inte ger upp!!...men de är inte så lätt när man känner sig så fruktansvärt ensam..de är presic så dom känner sig dom som gör de!
Men jag prata ju inte om sånt här...de är första gången jag skriver å så öppet så alla får läsa de..
Och ensamhet de är presic så jag känner de nu!..jag har ingen i denna stad..å jag vet om jag ska må bra så ska jag flytta men inte ännu på ett tag..
men man måste kämpa sig fram och kämpa sig livet!...man ska leva de liv man vill leva och alla vill olika..å jag vet hur jag vill leva för att jag ska må bra!