De har varit en fruktansvärt jobbig dag igår..vi var på dollar när de hände..allt gick så fort!
å de var väl tur att allt gick så fort och han kom in så snabbt!...jag förstod nog inte vad som hände...men sen när man riktigt förstod att de var så alvarligt så visste jag inte vad jag skulle ta vägen..!..jag vet att de inte var min egen pappa..men han är ju min svärfar!...de gjorde så ont i mig!..de var så jobbigt och se jocke och hans familj ha så jobbigt...jag ville helst bara springa fram och hålla om dom allihopa gråta och säga att allt blir bra..men jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till..höll om jocke å var där för han så gått de gick..jag vet inte om jag gjort rätt eller om dom hade velat nå mer?!..Men kunde bara säga att allt blir bra...så himmla jobbig kväll/natt med så ovishet...jag hade så gärnat velat springa in och ge han en kram å säga du klarar de här!...
Men gick ändå hem och sov...men när jag gick där själv så kom tårarna...jag gråter nästan aldrig öppet..å sen ville jag vara stark för jockes skull..de är inte så lätt att vara på sidan å se på...man känner sig ändå lite utanför på nå vis som att man bara är i vägen...vi var ju in till han idag äntligen..de var jobbigt å se han ligga där..de är inte den stig jag är van vid...uch jobbigt !

Men Stig är ändå den bästa svärföräldrer man kan ha!..alltid stöttar!jag hjälpt mig så mycke med allt å när jag mått dåligt så har han ringt å prata med mig varit där!
Varför ska de alltid hända de bästa!
Vad skulle vi göra utan dig stig?!..vi behöver dig!
Kämpa!du måste kämpa!
Jag vet att du klarar de här!