Jag
Alla har vi något vi ha varit med om något..Det formar oss till dom individer vi blir sen..
Detta är min historia.
Som 8åring skiljde sig min föräldrar men det har jag inte lidit av tvärt om det har gått hur bra som helst..mamma har flytta några gånger och haft sina karlar men jag accepterade de..för jag lärde mig tidigt och att bli självständig..Jag levde mesta dels med min pappa och Storebror..pappa jobba ofta så vi fick ta hand om mycke själv..fast när jag var som mindre så var min kära farmor hos oss och tog hand om oss..hon var min stötte pelare..hon var så god människa..hon ogillade ingen..det gjorde väl mycke till att jag acceptera mammas män som hon har haft..Men det har inte varit nå fel på dom..
Men pappa tog sig tid ändå på loven tog han ledigt och vi hitta på mycke tillsammans å så kom ju Johanna och Maria in i vårat liv som gjorde det bara bättre..Vi blev en famlij=)
Min skol gång var jobbig jag blev mobbad sen första dagen jag kom ända upp mot 7,8 å 9:an..Ingen putta mig eller slog mig eller nå sånt..utan det var psykiskt mobbning..Jag fatta inte vart lärarna var?!Dom borde ha fatta..Dom kalla mig "kossan"..men visst hade jag kompisar å nå ville väl folk va med mig..å det är väl tur man hade kompisar..Men när jag var liten så slog jag tillbaka på vissa..jag kände mig ensam men jag var stark jag satte emot!..
Jag prata med pappa och brosan om detta på jul av när vi snacka uppväxt..å det visste dom aldrig om!det är jätte mycke saker dom inte visste..pappa sa till mig hade han veta så hade han tagit ungarna i öronen..tänk om jag hade våga berätta då..men vem gör det när man är när man är mindre..
Högstadiet var värst det var då min panikångest kom å det vara ofta..det var fruktansvärt tid!Även här så var människor dumma mot mig..men jag sa alltid i från och det gjorde att dom tyckte jag var psyk eller nå men jag var så frustrerad..Mina självmordstankar börja komma och jag tänkte å göra självmord men när sitvationen var kommen så kom alltid nån annan så då var man tvungen bara låtsas som inget hade hänt..pappa har rädda en gång när jag hade tänkt göra det..jag satt med en kniv i handen men då hörde jag en bil på uppfarten å det var pappa..men jag är glad att jag aldrig gjorde det..Men jag hade mitt tjej gäng å vissa fick utstå en del..så tur vi hade varandra..
Jag var aldrig duktig i skolan..jag fatta inte så mycke men jag kämpa å kämpa min matte lärare satt med mig måånga timmar men vi gav aldrig upp!Jag har han å tacka att ja klara skolan
Men visst hade jag mycke bra stunder i skolan och utanför med kompisar å specielt med tjejgänget vi hade..Vi hade jätte kul tillsammans=)
Gymnasiet var min bästa tid när man fick många vänner och då verkligen njöt av livet!
Det har varit droger inblandad i mitt liv..Nej jag har inte tagit droger!men det har ändå funnits i mitt liv..jag tänker inte berätta vad å hur..tänker inte öppna för mycke..men det har de allafall..
Jag förlora min stöttepelare Farmor när jag var 13..Många kankse grinar å grinar..visst jag grät på begravningen men jag hantera det på annat sätt..genom hålla allt inne..
Jag har sedan förlora några andra på min väg..Mormor, En gammal kamrat som jag tog till alkohol å sörjde i fyllan å det var inte lyckat!, å nu senast Svärfar..
Jag håller allt sånt inut mig så har jag sörjt..eller gårtit i tysnad..men ju fler jag tappar ju mer kännsligare blir jag..å någon gång spricker det väl..
mitt liv har inte varit som på ett silverfat Men jag har ändå haft ett bra liv..men jag har varit med om en del ändå och fått utstå mycke skit från människor ända sen jag var liten..men jag är kaxig och tjurig..jag ger inte upp å det har jag aldrig gjort å det kommer jag aldrig göra..allt som hänt mig har gjort mig till en stark människa och lärt mig tidigt att inte vara dum..fast har någon varit dum mot mig så har jag betet mig lika dåligt tillbaka..
Mitt psyke har inte varit det bästa å det är det väl inte än idag..men försöker så gått man kan!
Men jag har underbara vänner och familj som man håller hårt om! å specielt Tove och marie som har varit med ända sen vi var 13 som varit med heela vägen!
Jag önskar ingen ska utstå det jag har utståt och mobbning och kränkning är bland det värsta jag vet!
Men barn kan vara så elak..men jag fick växa snabbt och jag är stark!
Men jag försökt att alltid vara glad och njuta av alla fina stunder i livet så gått det går!
Det är inget fel att vara annolunda
Titta på människans inre inte yttre
Ha inte förutfattade meningar å säg inget fören du lärt känna en person
För vi är alla olika och tycker olika
Det är min Historia, Vad är din ?
Detta är min historia.
Som 8åring skiljde sig min föräldrar men det har jag inte lidit av tvärt om det har gått hur bra som helst..mamma har flytta några gånger och haft sina karlar men jag accepterade de..för jag lärde mig tidigt och att bli självständig..Jag levde mesta dels med min pappa och Storebror..pappa jobba ofta så vi fick ta hand om mycke själv..fast när jag var som mindre så var min kära farmor hos oss och tog hand om oss..hon var min stötte pelare..hon var så god människa..hon ogillade ingen..det gjorde väl mycke till att jag acceptera mammas män som hon har haft..Men det har inte varit nå fel på dom..
Men pappa tog sig tid ändå på loven tog han ledigt och vi hitta på mycke tillsammans å så kom ju Johanna och Maria in i vårat liv som gjorde det bara bättre..Vi blev en famlij=)
Min skol gång var jobbig jag blev mobbad sen första dagen jag kom ända upp mot 7,8 å 9:an..Ingen putta mig eller slog mig eller nå sånt..utan det var psykiskt mobbning..Jag fatta inte vart lärarna var?!Dom borde ha fatta..Dom kalla mig "kossan"..men visst hade jag kompisar å nå ville väl folk va med mig..å det är väl tur man hade kompisar..Men när jag var liten så slog jag tillbaka på vissa..jag kände mig ensam men jag var stark jag satte emot!..
Jag prata med pappa och brosan om detta på jul av när vi snacka uppväxt..å det visste dom aldrig om!det är jätte mycke saker dom inte visste..pappa sa till mig hade han veta så hade han tagit ungarna i öronen..tänk om jag hade våga berätta då..men vem gör det när man är när man är mindre..
Högstadiet var värst det var då min panikångest kom å det vara ofta..det var fruktansvärt tid!Även här så var människor dumma mot mig..men jag sa alltid i från och det gjorde att dom tyckte jag var psyk eller nå men jag var så frustrerad..Mina självmordstankar börja komma och jag tänkte å göra självmord men när sitvationen var kommen så kom alltid nån annan så då var man tvungen bara låtsas som inget hade hänt..pappa har rädda en gång när jag hade tänkt göra det..jag satt med en kniv i handen men då hörde jag en bil på uppfarten å det var pappa..men jag är glad att jag aldrig gjorde det..Men jag hade mitt tjej gäng å vissa fick utstå en del..så tur vi hade varandra..
Jag var aldrig duktig i skolan..jag fatta inte så mycke men jag kämpa å kämpa min matte lärare satt med mig måånga timmar men vi gav aldrig upp!Jag har han å tacka att ja klara skolan
Men visst hade jag mycke bra stunder i skolan och utanför med kompisar å specielt med tjejgänget vi hade..Vi hade jätte kul tillsammans=)
Gymnasiet var min bästa tid när man fick många vänner och då verkligen njöt av livet!
Det har varit droger inblandad i mitt liv..Nej jag har inte tagit droger!men det har ändå funnits i mitt liv..jag tänker inte berätta vad å hur..tänker inte öppna för mycke..men det har de allafall..
Jag förlora min stöttepelare Farmor när jag var 13..Många kankse grinar å grinar..visst jag grät på begravningen men jag hantera det på annat sätt..genom hålla allt inne..
Jag har sedan förlora några andra på min väg..Mormor, En gammal kamrat som jag tog till alkohol å sörjde i fyllan å det var inte lyckat!, å nu senast Svärfar..
Jag håller allt sånt inut mig så har jag sörjt..eller gårtit i tysnad..men ju fler jag tappar ju mer kännsligare blir jag..å någon gång spricker det väl..
mitt liv har inte varit som på ett silverfat Men jag har ändå haft ett bra liv..men jag har varit med om en del ändå och fått utstå mycke skit från människor ända sen jag var liten..men jag är kaxig och tjurig..jag ger inte upp å det har jag aldrig gjort å det kommer jag aldrig göra..allt som hänt mig har gjort mig till en stark människa och lärt mig tidigt att inte vara dum..fast har någon varit dum mot mig så har jag betet mig lika dåligt tillbaka..
Mitt psyke har inte varit det bästa å det är det väl inte än idag..men försöker så gått man kan!
Men jag har underbara vänner och familj som man håller hårt om! å specielt Tove och marie som har varit med ända sen vi var 13 som varit med heela vägen!
Jag önskar ingen ska utstå det jag har utståt och mobbning och kränkning är bland det värsta jag vet!
Men barn kan vara så elak..men jag fick växa snabbt och jag är stark!
Men jag försökt att alltid vara glad och njuta av alla fina stunder i livet så gått det går!
Det är inget fel att vara annolunda
Titta på människans inre inte yttre
Ha inte förutfattade meningar å säg inget fören du lärt känna en person
För vi är alla olika och tycker olika
Det är min Historia, Vad är din ?
Kommentarer
Trackback
