Min resa genom livet har inte alltid varit lätt..Inte för mig

Jag har fått utstå mobbning i tidig ålder och som höll långt i min uppväxt, men jag har ändå haft vänner som jag kunnat vara med.

Högstadie tycker jag var mest jobbig då man blev tonåring och en press på att klara skolan var stor..Jag har aldrig varit bra i skolan även om jag försökte och ville ha bra betyg men jag sluta aldrig kämpa, För jag klara de! Men ee var en tid med mycke ilska och hat

Jag har gått egenom skillsmässa, som många andra barn gjort..Har inte varit något problem de utan tvärt om, vi fick en ny familj och Maria å Johanna kom in i bilden och de är jag glad över..

droger har flurera i mitt liv med även om jag aldrig själv tagit så har de ändå funnits med på ett eller annat sätt..Jag behöver inte gå in på de så mycke hur var och varför..Men kan säga att de är ett helvete med droger, men de vet ju dom flesta..Och se någon som går på droger är inte kul..Och när man haft droger omkring sig så fattar man verkligen hur falrigt de är och vad de gör med en..

Jag har tappa människor i mitt liv som betytt mycke och vänner som gått ifrån alldeles för tidigt och människor som man också varit nära på förlora..Mycke av den sorg man bärt på har man putta undan och lagt bort för att man trott att de ska bli enklare och kunna leva men de är nu på senare tid de kommit i kapp en och sorg är nått man måste ta sig egenom..Men sorg får inte ta över en heller..Men man är rädd för att tappa dom man älskar, men de är inget man kan gå och tänka på jämt men man gör de ibland..

Jag har träffat min kärlek på vägen som jag aldrig trodde att de skulle bli vi..För Jocke är verkligen de finaste som finns!Men de har inte gått smärt fritt allt..vi har kämpat med vårat förhållande, men älskar man varandra så håller man ihop och löser allt..Vi har aldrig haft de bra som vi har de nu!

Jag har kännt på hur de är och ha lite pengar och gå på soc.

Jag har gått arbetslös länge och kämpa för att få ett jobb..Och gå arbetslös mår man inte så bra psykiskt, de vet dom som är de eller varit de..

Jag har flyttat från min hemstad till en liten stad..Som var först fylld med vänner men som nu står man helt ensam.

De har gått mycke upp och ner med livet..men jag har kämpat och aldrig gett upp!

Men jag har haft mycke självmords tankar när jag var yngre

Jag har haft en mycke svår panikångest som var värst när jag var tonåring..Och man blev inte trodd heller när man sa att man hade svårt och handas och skaka och hade panik..Jag var rädd att somna, jag våga inte sova då..

Och de är ingen lek och ha de heller..men idag vet jag var de innebär och kan hantera de lättare...De syns ju inte utan på men insidan är de jobbigt..

Men allt jag gått egenom så känner mig stark, som att jag klarar de mesta även om ibland att man känner att man inte gör de..Men de som är värst är ensamheten, för har man människor omkring sig så klarar man allt!Kärleken är de bästa som finns!

Allt som har hänt en har ju format till den jag är idag!

En Kaxig tjej som ingen kan trampa på tårna, en som aldrig skulle ge upp och alltid är ärlig och säg vad jag tyck! En som försöker var glad jämt och älskar om dom jag älskar!

Min resa är ännu inte slut och jag har en del kvar och gå egenom

En ny resa tar en ny vänding snart nu när man ska skaffa barn..Och de känns så spännande! Och de känns att jag är redo!

Jag har gått egenom en del saker så jag ska försöka uppfostra och ta del av de till mina barn!

Detta är ett Början till något nytt !