Jag är så himla Lycklig just nu så de finns inte! Nå mer lycklig kan man inte vara just och någonsin varit heller!

De har tagit mig 4 månader att komma mig till ro, fatta fyra månader!

Man trodde livet skulle bli annolunda och allt skulle vara så bra men vägen dit för mig har känts så långe..Man tror allt ska bli frid och fröjd men icket..Livet blir aldrig som man tänkt sig!

 

När jag blev gravid så tänkte jag aldrig på hur som komma skall när babysen kommit utan var tänkte bara förlossningen..Och när Oliver kom så tänkte jag inte så mycke utan tog dagen som den kom och bara njöt av vårat lilla Mirakel=) Han var så fruktansvärt snäll och fin så inte sant! Han sov och åt och sket i princip :p Han var så lätt att handskas med=) Jag minns att jag tänkte att detta var ju en "baggis"..För man trodde han skulle skrika och vara vaken om nätterna..Men de vände fort..När han kom in i andra månaden så började han vara grinig på dagarna och sen vaken vissa nätter..Detta blev början på en jobbig period för oss..Med lite sömn och en kille som aldrig riktigt nöjd kände man sig inte tillräcklig och undra vad man gjort för fel..Så plus att de var då jag börja bli sjuk..Först magsjuka och sedan började febern komma..Man var så trött och slut..Humöret var inte de bästa! Frustration och ilska..Hormornerna bara spökade..Tårarna rann..

Jag kan säga att hormonerna när man var gravid var ingenting jämnfört med när man fött barn..Shit!

Jag trodde aldrig att man skulle ha sådana kännslor!

Jag kände mig som världens sämsta mamma för de var de sista jag trodde att jag skulle känna ilska..

Men privat livet var inte heller de bästa och sen få springa ut och in på vårdcentralen..Feber var och varannan vecka, Nästan!

De är typiskt att när man väl börja få tur i livet ska de komma nå annat helvete!

 

Men nu är allt detta borta! Äntligen!

Lilleman är så underbart snäll så de finns inte! Visst han vaknar 4 varje morgon men de gör mig ingenting=) Att vakna varje morgon med att lilleman har leende på läpparna gör mig så lycklig! Fast han har väl egentligen inte varit så jobbig de är väl för man har varit sjuk och hormerna spöka och annat i livet inte varit så jätte bra

Mina hormoner har äntligen komit i shack! Man hanterar nu allt med att lugn

Jag har inte varit sjuk på hur länge som helst!

De känns bara så underbart! c

Så de är de jag mena med att de tagit månader för mig att komma till ro.

Men jag vet att jag inte är ensam om med alla dessa känslor men jag fått prata med vissa människor om allt detta och det har känt så bra! Man behöver verkligen någon att prata med! Och specielt dom som har barn och vet hur man känner de.

Så nu är jag vara så glad!

Jag älskar verkligen livet och framför allt Älskar jag min Oliver över allt annat på denna jord!

Han är världens finaste<3