De är snart fyra månader sen lilleman kom till världen=) De är helt sjukt vad tiden går fort! De är som man bara vill stanna tiden en stund för stanna upp och låta dom var små ett litet tag till..
Även om de kändes som nyss man fick han så känns de ändå som de var länge sen för ju mer tiden går ju mindre minns man hur ont de gjorde..
Jag har inte varit inne på så mycke hur förlossningen men jag har berätta de för folk ett antal gånger :p hehe..men jag hade som lite otur efter förlossningen men allt gick ju som bra till slut=)

Förlossning var bland den största skräck jag hade och från dag ett jag fick vet att jag var gravid så var jag nojjig och skräck slagen över förlossningen. Så de satt i mina tankar nästan hela dagarna även fast jag njöt att vara gravid och man försöka att tänka för mycke på de för att bli rädd..Och ju med tiden gick ju mindre tänkte jag faktiskt på de och när tiden var nära så kände jag mig faktiskt ganska lugn ändå konstigt nog..
Jag hade knappt nå förvärkar men sammandragingar hade jag :p
Jag var ju så säker på att jag skulle gå över två veckor bara för att de skulle vara typiskt mig när jag gick och vänta..När de var en vecka kvar till beräknad tid så gick jag bara hela tiden och vanka och vänta på att de skulle starta och även om jag kände lite skräck så kändes allt så spännande och jag ville att de skulle starta.
Men eftersom jag inte hade knappt nå ont så tog jag de lugnt och trodde de var ändå ett bra tag innan de skulle vara dax.
Men så den natten mot den 8 gick ju vattnet..haha ja de var en ganska roligt men de skrev jag om förrut så behöver inte skriva om de :p
Då Kom ju nervositeten på riktigt! Hela jag skaka som en tok! Jag var inte rädd eller nå som jag trodde jag skulle vara utan bara skit nervös på vad som komma skall..De var nu de starta de var nu tiden snart skulle komma..
Men jag hade ju fortfarande inga värkar eller ont alls så jag fick ju sova hemma eller jag sova gick ju inte eftersom man var så skakis och bara hade förlossning i tankarna..Så när morgonen kom och vi for in vid nio så tyckte man tiden gick sååå sakta! Ja hela den dagen var bara seg tyckte jag..Jag hade som sakt inte starta på morgonen heller så då fick jag spendera hela dagen hemma..Så jag satt bara mest framför tvn och vänta och kände efter om de skulle komma nå värkar..haha..man kände nog efter för mycke..haha..men inte hände de nå mycke alls eller ja lite förvärkar kände jag ju men inte de gjorde ju inte så ont..Men fostervatten läkte ju hela tiden lite grann och de var lite obehagligt..Jag satt mest och vänta ut tiden för vi skulle få komma in igen vid sju på kvällen igen till förlossningen och kolla hur långt jag kommit..
Jag trodde att denna förlossningen kommer bli så utdragen och jag att kom får ligga i många timmar!
Men vid halv sju åkte vi in för då börja de kännas mer ont men ändå inte jätte ont, jag kunde hantera värken.
Så när vi kom så fick jag gå in på förlossningsalen och kolla hur jag låg till men jag hade ju inte starta..Men jag ville inte åka hem eftersom jag hade ont så vi fick sova där och jag fick morfin för att kunna sova och de gjorde susen för värken försvann..men jag var nojjig ta de och fråga jocke om jag kunde hallucinera..haha..Jocke hade ganska kul åt mig :P
Klockan var då kring tio när dom gav de och jag somna :p
Vakna strax efter tre då börja jag känna ännu mer ont och morfinet hade släppt och larma men jag fick inge för smärtan utan fick bara vänta ut tills de börja..men jag kände att de hade börja men jag gick upp för att duscha men hann inte stå många minuter innan jag fick en otrolig smärta så jag visste knappt vart jag skulle vände mig och jag bad jocke larma och dom kom lugna och sa att dom fortfarande inte hade starta..å jag tänkte men va fan de har starta och jag sa att jag ville ha nått mot smärtan men hon ville fortfarande inte ge mig nå så vi gick och in i förlossningssalen och dom skulle kolla hur långt jag kommit men fick sitta i 30min med den där runt magen och värkarna var då så starka..till slut kom dom och då sa hon ja men du har ju starta av dig själv..nehe!tänkte jag fattar du de nu..haha..Å jag fråga om jag kunde få nå nu för smärtan och jag då prova masken..Å den satt jag med en bra stund..Och klockan var då efter fyra tror jag..även om jag titta på klockan flera gånger så höll jag ändå inte koll vad klockan var :p
Men nu hade de allafall starta på riktigt! Smärtan var olidlig! Och jag andades i masken men de hjälpte mig inte ett dugg! De gjorde bara så ont! De märkte barnmorskan och fråga om jag ville ha ryggmärgsbedövning och de ville jag..Å då hade jag lega kankse en timme..ja jag vet inte jag titta aldrig då på klockan..
Ryggmärgsbedövningen gjorde susen för mig! Sen kunde jag koncentrera mig på att krysta..Visst de gjorde ju lite ont men inte så ont utan de var hanterbart..Och sen över en timmes krystning så kom min lilla kille<3 klockan 10:33
Jag minns att jag bara titta på han med och tänkte shit den där är MIN! Och när jag fick han i famnen så kände jag värmen och jag bara låg där och titta på han och sa inte många ord utan bara titta och kunde inte sluta titta på han..Han var så fin!
Tänk att så fort så fort han kom ut så hade all smärta borta=)
När jag titta vad klocka var så tyckte jag de hade tagit lång tid men tiden hade gått så fort.
Men de tog ändå inte så farligt lång tid..man kan säga att de tog kring sex till sju timmar tog de..å de var inte så farligt
Nu när man tänker tillbaka så känns de skönt att de är över och jag känner mig stolt ändå att man klarade av att gå egenom de..Tänk nu har man gått engenom de nu har jag fått uppleva en förlossning
De känns helt otroligt!
Att se sin lilla skapelse för första gången var helt sjukt otroligt! Men också konstigt att man blivit mamma att denna har man bärt inom sig och jag lämnde han inte en ända sekund utan han var med oss hela tiden..Man kunde titta på han i timmar..
Och efter tre dagar när man fick åka hem så kändes de konstigt att fara där ifrån med en liten..Men man kände sig så stolt och ville att hela världen skulle se han :p
Men jag måste säga att barnmorskorna var helt fantastiska! Man kände sig så lugn även om man låg där och hade ont..Och man fick skratta ändå även om man hade ont=) Och man kände sig så trygg när man låg där och dom var tydliga och sa vad som skulle hända och vad man skulle göra..Så jag är så nöjd över dom=)) Dom gör ett kanon jobb!
Så nu har man fått uppleva en förlossning, tänka sig!



 De är kul och läsa egenom förlossnings papprerna så här efterråt=)



Så snygg man var när man låg och hade ont :p hehe



En trött Mia efterförlossning och operationen